En tid för lycka

Mellan självförverkligande, vardagsproblem och globala kriser riskerar en avgörande fråga att falla mellan stolarna: när finns tid att vara lycklig?

Allt har sin tid, det finns en tid för allt som sker under himlen /…/ en tid att gråta, en tid att le, en tid att sörja, en tid att dansa. – Predikaren 3:1-8 B2000

“You have only one job, and that is to be good.“

Detta är en tanke som The Daily Stoic regelbundet för fram i sitt nyhetsbrev. Detta team – med Ryan Holiday i spetsen – har mer än några andra bidragit till att åter popularisera den mångtusenåriga stoiska filosofin i vårt moderna samhälle. Det är en praktisk filosofisk tradition som som sätter individens utveckling i centrum; ett sätt att se på världen som på allvar menar att våra handlingar är viktiga, att de spelar roll.

Något det ligger stor sanning i.

Våra beslut ger upphov till ringar på vattnet och skapar efterskalv med mycket större räckvidd än vad vi är medvetna om. Det goda vi gör för oss själva och våra närmaste sprider sig. Det goda vi låter bli att göra lämnar ett tomrum. Kampen mellan ljus och mörker är vår egen, och en strid vi tar – eller låter bli att – inom oss själva, varje dag av våra liv.

Tankar likt dessa behöver framföras, och höras, och tas på allvar. Kanske nu mer än någonsin, när hela vår världsordning står och darrar. Samtidigt riskerar de att ge upphov till en outhärdlig existentiell stress. Bara att ta ansvar för sig själv, sin vardag, kan kännas tillräckligt utmanande. Vad med världen, och kosmos, i stort?

Resonemanget lämnar också en avgörande fråga observarad: givet vikten av vår utveckling, och vårt moraliska ansvar – när finns tid att må bra? Att helt enkelt vara lycklig? Finns det över huvud taget utrymme för lycka i den moderna mänskliga tillvaron?

Låt oss utforska det: när, i en tillvaro med otaliga problem att ta tag i och att göra-listor utan slut, finns tid för lycka?

Problemet med problem

Sam Harris, neurovetare, filosof och skapare av meditationsappen Waking Up resonerar i appen kring hur vi ser på problem. Hur vi på ett implicit, outtalat plan verkar förvänta oss att varje dag vakna upp till en plötsligt problemfri värld. Hur vi verkar bli överraskade, besvikna och irriterade när nästa problem, trots våra naiva förhoppningar, presenterar sig.

Han argumenterar för att problemet här inte är problemen i sig, utan hur vi ser på dem. Att vi ser vår problemfyllda tillvaro som ett problem – det är den verkliga källan till att det skaver. Vi behöver röra oss bort från detta perspektiv, och utforska ett nytt förhållningssätt.

Att existera som människa är att ha problem. Att försöka utvecklas, att sträva, att jobba för en bättre värld – det är att kontinuerligt hitta och lösa problem. Och om vi är ärliga mot oss själva, skulle vi ens vilja leva utan problem? Vakna dag efter dag och inte ha något som krävde vår uppmärksamhet över huvud taget? Harris jämför det med ett datorspel där det inte finns något att göra: inga fiender, inga utmaningar, ingenstans att ta vägen. Det skulle sakna mening.

Inte heller skulle vi, menar Harris, önska oss ett sådant liv. Istället, låt oss förvänta oss problem, och låt oss njuta av dem:

This is the game we call existance. Problems continually arise – so, enjoy them.

En skuldfri tillvaro

I en serie vid namn Time management for mortals, också på Waking Up, resonerar journalisten och Oliver Burkeman kring den moderna människans kroniska upptagenhet. Hur vi lever i större materiellt och ekonomiskt välstånd och med större frihet än några tidigare generationer, och ändå tycks leva med större stress än någonsin. En stress vi i mångt och mycket påtvingar oss själva.

Burkeman reflekterar över hur vi lever med en konstant, krypande känsla av att vi ligger efter. Att vi vaknar varje dag med en skuld att betala, i valutan “avkryssade punkter” på våra oändliga att göra-listor. Att detta är vad som krävs för att vi alls ska kunna rättfärdiga vår existens.

Som svar på detta uppmanar Burkeman till ett radikalt perspektivskifte. Vad händer om vi ställer oss frågan: tänk om det inte fanns något jag var tvungen att göra idag?

Vid första anblick kan det verka vara en naiv fråga, men det är det inte. Han påstår inte att man kan göra vad man vill – och låta bli allt man inte vill – och att det inte ska få praktiska konsekvenser. Det han vill komma åt är något djupare. Vi har en känsla, från början, av att vi inte är tillräckligt bra, och att vi dagligen måste kompensera för det. Det vore, anser Burkeman, minst lika rationellt att som utgångspunkt tänka att vi redan är tillräckligt bra.

Istället för att se det som att vi vakar varje dag med en skuld, kan vi se det som att vi vaknar på noll. Att det egentligen inte finns något vi måste göra, och att vi då har en enorm frihet att själva välja vad för gott vi önskar åstadkomma. Givet att vi teoretiskt sett hade kunnat låta bli att göra någonting alls blir allt det goda vi faktiskt gör än mer värdefullt. Och det gör det möjligt för oss att anamma en långt mer avslappnad och lekfull attityd, något som troligtvis bara gör oss mer effektiva i det vi faktiskt gör.

Som konkret vana föreslår Burkeman att vi, utöver våra att göra-listor, också har en “done list“, en lista över sådant vi faktiskt gjort varje dag. För att göra det tydligt – detta är det goda vi, trots allt, åstadkommit idag. Allt detta är mer än noll, allt detta är en sorts positiv inbetalning. En investering i oss själva, i världen, i livet.

Och faktum är att ju att det egentligen, när det verkligen kommer till kritan, inte finns någonting alls vi måste göra – givet vad vi egentligen är, på djupet.

Ett universum i rörelse

Stop acting so small. You are the universe in ecstatic motion. ― Rumi

På ett plan är du människa, med allt ansvar som det innebär. Med studier, jobb och relationer. Roller att ikläda dig, sysslor att utföra.

På ett annat plan är du ett fullständigt mysterium. Sannolikheten att just du skulle börja existera, just här och nu, var närmast obefintlig (vissa menar att chansen är ungefär 1 på 400 biljoner). Som författaren Douglas Harding konstaterar, det är kanske ett försummat mirakel, faktumet att vi alls existerar: “Isn’t it the very last thing we feel grateful for — having happened? You needn’t have happened. But you did happen.”

Vi finns, vi är, och vi har egentligen ingen aning om vad vi är. Eller varför – eller varför någonting existerar över huvud taget. Eller hur det är möjligt för icke-medveten, icke-levande materia att ge upphov till något så fantastiskt, så magiskt, som medvetande.

Du, i egenskap av det du redan är och alltid varit, är det mest komplexa som existerar i hela det kända universum. En tillfällig dans av energi och atomer, medvetande och tankar och känslor.

Ur det här perspektivet finns det ingenting du måste vara, eller bli, eller göra. Alla röster som påstår något annat är endast tankar, koncept – inte verklighet. Det enda verkliga är det du upplever, just i detta ögonblick. Och det är ett mysterium. Att förundras över. Att njuta av. Att glädjas åt.

“The mystery of life isn’t a problem to solve, but a reality to experience.” ― Frank Herbert, Dune

Den lyckliga, strävande människan

Det är en grannlaga uppgift, att vara människa. Att ta ansvar och göra det rätta, det bästa man kan, dag in och dag ut. Det är svårt, och det är viktigt.

Det är dock minst lika viktigt att vi, samtidigt som vi gör detta, samtidigt som vi strävar mot högre ideal och bättre liv, inser följande: vi kommer aldrig bli färdiga. Vi kommer aldrig att komma fram.

The quality of the journey has to become more important than reaching the destination. You have spent your entire life seeking to arrive some place. What if this is it? – Sam Harris

Tiden för lycka är inte sen, inte imorgon, inte när du passerat någon avlägsen horisont. Tiden för lycka, den enda tiden för lycka, är nu. Det finns inte, och kommer aldrig att finnas, någon annan tid.

Så fortsätt sträva. Fortsätt gör ditt huvudsakliga jobb (att vara god). Fortsätt utvecklas, lösa problem och kryssa punkter på din att göra-lista. Men inse därtill att det går, att det måste gå, att vara lycklig redan innan du blir klar med allt du vill göra. För du kommer aldrig bli klar.