Känsloflyktingar

Theres a mystic who says there is only one really good question, which is “What am I unwilling to feel?” – Tara Brach

Något med hur vi använder våra skärmar idag är fel – och det känner vi själva. Sju av tio svenskar upplever att de spenderar alltför mycket tid framför sina skärmar, och var tredje person överväger att någon gång i framtiden skaffa knapptelefon. Siffrorna är bara högre bland unga.

Det finns mycket som är problematiskt med för mycket skärmtid, men det främsta problemet, enligt internetpsykiatern Alok Kanojia (känd online som “Dr K”), är att vi använder teknologin för att fly från och dämpa våra negativa känslor. Och den djupare orsaken till att det blir destruktivt, menar Dr K, är att det riskerar att leda till att man stagnerar som människa.

Det låter kanske överdrivet dramatiskt – kan din tendens att plocka upp mobilen när du är uttråkad, ledsen, stressad, verkligen vara så allvarlig? Det finns dock goda skäl att ta den här varningen på allvar, men för att se varför behöver vi förstå vad emotioner är, i grunden, och vad de har för praktisk betydelse för oss som människor.

Varför känna?

Emotioner innebär rent praktiskt information och motivation.

Det som sker när du känner någonting är att ditt nervsystem gör en komplex bearbetning av din inre och yttre upplevelse och presenterar resultatet inte i ord, utan som en känsla. En sorts alternativt filformat, som utgör en oerhört avancerad sammanvägning av vad som händer dig och hur du bör svara på det, utifrån dina mål. Några exempel:

• Sorg: något värdefullt har gått förlorat.
• Rädsla: något hotar dig.
• Ångest: något i framtiden hotar dig.
• Ilska: du eller någon du bryr dig om har kränkts, eller på något vis behandlats orättvist.

Nära relaterat till den information känslan ger finns så kallad “action tendencies”, beteendetendenser, som vanligtvis hör ihop med känslan. Sätt att agera som vi manas till av vår känslomässiga upplevelse – med andra ord: motivation. Exempelvis:

• Att dra sig undan och reflektera över varför man förlorat det värdefulla, vid sorg.
• Att agera kraftfullt och resolut vid ilska.
• Att fly från, eller förbereda sig för att möta, det som hotar en, vid rädsla respektive ångest.

Våra känslor har med andra ord kritiska funktioner. De är en del av att vara aktiv i sitt liv. Känslorna ger dig information om vad som händer dig, relaterat till dina värderingar, och väcker energi och kraft att svara på det.

Ur det perspektivet blir det tydligare varför vi bör ta Dr K:s varning på större allvar. Att fly från de negativa känslor man har är att amputera en viktig del av sig själv. För att bespara oss själva obehaget som det innebär att alls känna känslan, offrar vi informationen om vad som skulle kunna vara fel och motivationen att ändra på det, samtidigt. Vi försvinner in i skärmen, och den yttre situationen förblir oförändrad: ursäkter ges inte, ansvar skjuts ifrån oss, krypande obehag ignoreras. På så vis tillåter modern teknologi oss att i hög grad undvika våra problem, och i förlängningen, våra liv.

Poängen med att ha tråkigt

Ingen diskussion kring vårt förhållande till modern teknologi skulle vara komplett utan att lyfta känslan av tristess. Finns det något den moderna människan fruktar mer, än att vara uttråkad? Vissa studier har funnit att vi hellre går så långt som att ge oss själva elstötar än sitter uttråkade i 15 minuter (Wilson et al, 2014).

Vi har blivit oerhört skickliga på att designa och planera vår tillvaro för att helt kväva alla tendenser till tristess så fort de uppstår. Vilket kan utgöra ett gravt misstag. Utifrån förståelsen av känslor som information och motivation – vad säger tristess oss?

Syftet med tristess är att informera oss om att nuvarande aktivitet inte är i linje med våra värderingar och mål, för att därefter motivera oss att söka högre mening. Tristess bjuder alltså in till reflektion. “Detta känns inte så engagerande, så meningsfullt, som jag skulle önska. Varför? Hur kan jag förändra uppgiften, eller helt byta aktivitet, för att hitta mer mening?”

Känslan av tristess kan alltså betraktas som en sorts inre signalsystem som hela tiden utvärderar huruvida det vi gör är värt att fortsätta med – och som annars manar oss att göra något åt det.

Detta är en funktion som helt försvinner när vi istället flyr vår tristess så fort den uppstår. Vi förlorar därmed möjligheten till kort reflektion, kanske fem till tio minuter av att vara uttråkade och sedan en ny idé om hur vi kan bättre kan använda vår tid, till förmån för snabb underhållning. Resultatet av detta är sannolikt dagar som blir mindre autentiska, mindre grundade i mål och värderingar – eftersom vi inte får tid att komma i kontakt med dem.

Känslomässig matsmältning

En annan konsekvens av att konstant distrahera sig från sina negativa känslor är att de då förblir obearbetade. Inte nog med att vi mister tillgången till den kunskap och den energi de negativa känslorna erbjuder – själva lidandet kommer sannolikt kvarstå, när vi återvänder från vår distraktion och åter tvingas möta verkligheten.

Det som händer när vi tillåter oss att känna känslan och möta situationen (oavsett om det är en flyktig händelse eller något stabilt i ens liv) är att vi mentalt kan bearbeta den, och på så vis utvinna näringen i den, likt vårt matsmältningssystem gör med föda. Vi nyanserar, väger olika alternativa perspektiv mot varandra och skissar fram förklaringar, mildrande omständigheter och lösningar. “Vad betyder det här egentligen? Håller jag med om det? Finns det andra sätt att se på det?” Detta är vår frontallob som bearbetar händelsen och samtidigt nedreglerar känslan – och integrerar den. Det vill säga, vår hjärna tar den information känslan bär på och väger in den i ett större perspektiv. Kanske är det faktiskt något fel här, något jag minsann ska fixa – eller, Nej, det där var nog inget särskilt, ingen anledning att bli upprörd.

Insikter som vi förvägras, om vi låter bli att känna.

Varför är det så jobbigt att känna då?

Dont just sit there – do something!
Dont just do something – sit there!

Vägen framåt, menar Dr K, är att vi behöver bli långsiktigt bättre på att helt enkelt sitta med tristess och andra obehagliga känslor. Att sluta ta med mobilen (eller egentligen alla former av underållning) på toaletten, menar han är ett bra första steg – då får man i alla fall några minuter med sig själv, löpande under dagen. Ett annat förslag är äta sina måltider utan något annat som distraherar en. Men bara dessa enkla idéer väcker stort motstånd hos många idag.

Hur kommer det sig? Och varför vill vi så ofta fly från oss själva i första hand? Varför upplever vi det som så jobbigt att bara sitta med vår egen upplevelse? Vad händer i oss, när vi bara är?

Dr K menar – metaforiskt – att det som sker när människor bestämmer sig för att testa att möta sig själva, är att gift stiger till ytan. Och detta skulle man kunna säga är precis vad vi ser, i allmänhet, när folk inte gör något särskilt. Då aktiveras ett nätverk av strukturer i hjärnan som fått namnet default mode network, just för att det blir mer aktivt när vi är inaktiva. Det hjärnan passar på att göra då kallas för self-referential thinking, eller med andra ord, självfokus. Man grubblar över vad man har varit med om och vad som kan tänkas vara med om, framåt. Dessa tankegångar, och tillståndet man går in i, har man upptäckt, verkar i hög grad vara negativt färgade. De flesta har med andra ord ett inte särskilt behagligt default mode, standardläge.

Men, hur mycket av det är kulturellt? Hur mycket av det kommer sig av att vi, i vår moderna kultur, är så oerhört ovana – och därmed rätt dåliga – på att vara med oss själva?

Alain de Botton, en filosof som står bakom den populära kanalen School of Life på Youtube, konstaterar att vi tar in så vansinnigt stora mängder information och intryck varje dag nu jämfört med de liv vi evolutionärt sett är vana vid. Vi har gått från att i tysthet samla mat i naturen dagarna i ända, med samma lilla grupp människor, till att under ett dygn se tusentals ansikten, lyssna på musik, få nyheter om världens tillstånd, bocka av på att göra-listor, åka bil. Och tiden med oss själva, med endast våra egna tankar och känslor som sällskap, har minskat drastiskt.

På så vis har balansen mellan mängden intryck vi tar in, och tiden vi har för att smälta och bearbeta dem, blivit fruktansvärt skev. Vad skulle hända om vi gav oss själva betydligt mer tid att faktiskt tänka och känna, på egen hand?

Kanske ett radikalt annorlunda förhållningssätt gentemot oss själva och våra känslor. För efter giftet, menar Dr K, väntar guld.

Experter på att vara oss själva

Det hoppfulla budskapet som Dr K framför är att vi kan bli oerhört mycket bättre på att vara med oss själva – och att detta sannolikt kan ge en mängd fördelar.

1. Till att börja med: att faktiskt börja känna sina känslor innebär att man inte kan blunda för områden i livet där man kanske står stilla. Där något skaver. Känslorna pekar ut dessa områden för oss, och kan, rätt kanaliserade, motivera oss att angripa dem. Och att möta känslorna rakt av lär också innebär minskat lidande, snarare än ökat – eftersom du får möjlighet att bearbeta och integrera dem, snarare än bara skjuta dem åt sidan och låta dem växa.
2. För det andra: lyckas du bli vän med din tristess i synnherhet kanske du också upptäcker att du får en helt annan kontroll över din dag, och i förlängningen ditt liv. Tråkiga ögonblick blir inte början på en lång, algoritmdriven flykt, utan ett tillfälle att pausa och reflektera över vad du faktiskt, verkligen, vill göra härnäst.
3. För det tredje: att dra ner på mängden upplevelser och intryck, och istället ägna mer tid åt att bearbeta det man är med om, kanske kan hjälpa oss att extrahera mer värde ur det som händer oss. Vi får tid att faktiskt hinna uppskatta, lära oss av, dra kreativa associationer, fira – och så vidare. För vad är egentligen syftet med upplevelser vi inte hinner ta till oss, på riktigt?
4. Till sist: kanske den mest radikala tanken för oss idag, som är så vana vid att alltid bli stimulerande utifrån: tänk om du, och ditt eget sällskap, ditt eget inre liv, kunde vara underhållning nog? Det menar Dr K att det kan bli. “Du behöver inget som underhåller dig. Du är du. Det räcker! Det kan vara underhållande nog.” Hur skulle det kännas att inte längre vara beroende av någon yttre källa till glädje och stimulans? Att vara tillfreds med, och faktiskt underhållen av, sig själv?

Det är inte en omöjlighet. Men, det börjar med du vågar möta dig själv och dina känslor, med allt vad det innebär. Så, lägg nu ifrån dig skärmen och dela det sällskap som är det enda konstanta i ditt liv – ditt eget. Kanske krävs det inte särskilt lång tid innan du lyckas göra gift till guld.

Referenser

SVT Nyheter. (2025, 28 oktober). En tredjedel av svenskarna överväger knapptelefon [Nyhetsartikel]. SVT. https://www.svt.se/kultur/ny-undersokning-en-tredjedel-av-svenskarna-overvager-knapptelefon

Williamson, C. (Värd). (2025, 3 februari). #898 – Alain de Botton – How to Fix Your Negative Patterns [Podcastavsnitt]. I Modern Wisdom. Spotify. https://open.spotify.com/episode/0A2NVklBnqV9xuhv08TMX

Williamson, C. (Värd). (2024, 8 april). #768 – Dr K (HealthyGamer) – How to Control Your Emotions & Become Mentally Strong [Podcastavsnitt]. I Modern Wisdom. Spotify. https://open.spotify.com/episode/4tCZd1oUyt5hhdHjKZC7rO

Wilson, T. D., Reinhard, D. A., Westgate, E. C., Gilbert, D. T., Ellerbeck, N., Hahn, C., Brown, C. L., & Shaked, A. (2014). Just think: The challenges of the disengaged mind. Science (New York, N.Y.), 345(6192), 75–77. https://doi.org/10.1126/science.1250830