Att leva utan internet

Mer och mer av mänsklighetens framtid verkar direkt avgöras av internet, och specifikt sociala medier. Algoritmer som bestämmer valutgångar, innehåll som driver polarisering och techmiljardärer som skamlöst tar emot allt större politiskt inflytande.

Att i vår hyperuppkopplade värld bryta med internet, att återupptäcka sig själv och det som är verkligt här och nu, är kanske den mest extrema protesthandling som är tillgänglig för den enskilda individen. I följande artikeln diskuterar jag de upplevda fördelarna och nackdelarna med ett av mina mest konstruktiva beslut: att göra mitt hem fullständigt internetfritt.

Jag kliver in i lägenheten och låser ytterdörren bakom mig. Hänger av mig jackan, tar ett djupt andetag. Hemma. Jag känner hur kroppen, men också något djupt inombords, slappnar av. Jag ser mig omkring, tar in den så välbekanta miljön.

Någonting är annorlunda med min lägenhet nu. Annorlunda jämfört med tidigare, men också jämfört med de flesta andra platser jag möter i min vardag. Att träda in här är att, på ett subtilt men dramatiskt sätt, lämna den vanliga världen bakom sig.

Luften är lättare att andas. Atmosfären har en stillhet över sig. Till och med själva tiden tycks förändras, sakta ner.

Långsamt överlämnar jag mig åt kvällen och dess sysslor. Till middagen läser jag en av de många böcker som stått och väntat länge i bokhyllan. Ibland stannar jag upp, förlorar mig i tankar. Minuter kan gå innan jag kommer på mig själv och återvänder till texten, till maten.

Jag lyssnar på musik medan jag diskar. Får sedan en impuls att spela gitarr, följer den. Slutar, brygger en kopp te. Står slutligen en stund med öppet fönster och andas in kvällsluften, tittar på stjärnorna.

Känslor kommer och går, och från dem har jag ingenstans att gömma mig. Tristess uppstår, och då tvingas jag sitta med den tills den passerar. Jag är fullkomligt naken inför mig själv, inför verkligheten.

Och frågan slår mig, med kraft: varför skulle jag, man, vilja ha det på något annat sätt?

När jag till slut går och lägger mig gör jag det med en ovärderlig känsla av ro, av tillförsikt. En känsla av att det är så här livet egentligen ska kännas.

Livet i min grotta

Jag bor numera – återigen – helt utan uppkoppling till internet. Sladden till min router ligger i tryggt förvar i mitt postfack. Tillräckligt nära för att jag ska kunna hämta den vid behov, tillräckligt långt bort för att radikalt förändra min hemmiljö. SIM-kortet, och därmed min mobila uppkoppling, sitter i min knapptelefon, en pålitlig Nokia 3310.

Detta beslut, att göra mitt hem helt fritt från internet, är ett av de enskilt bästa jag någonsin fattat.

Till att börja med, ett medgivande: visst finns det nackdelar. Dessa behöver få höras, också.

Vill jag jobba online, kommunicera över till exempel messenger eller ladda ner poddar, ljudböcker eller netflix-avsnitt behöver jag leta upp närmaste wifi (vilket däremot sällan visar sig vara särskilt långt bort).
Resor kräver något mer planering (men inte så mycket som man kan tro). Ibland tvingas jag faktiskt fråga folk om vägen.
Och, kanske det mest skrämmande av allt: ibland blir jag uttråkad. Och då har jag inget nytt och spännande att underhålla mig med.

Fördelarna, däremot, är enorma.

Outnyttjade känslor

Först och främst: känslan av att jag äger min tillvaro, fullständigt. Mitt hem har blivit en plats där jag kan vila i vetskapen om att min agenda, mina värderingar och mina mål är primära. Som någon som tidigare kämpat med mönster av att ofrivilligt fastna i datorspel och på sociala medier är det här oerhört. Sådana tjänster använder våra inre, känslomässiga impulser som startskott. Vi lär oss – de lär oss – att skapa kopplingar mellan olika psykologiska tillstånd och sådant som tillfälligt dämpar eller distraherar oss från dessa tillstånd. Är du ledsen, uttråkad eller ensam? Då finns instagram där, eller tiktok, eller youtube. Alltid.

Och ofta går det så snabbt att vi öppnat appen redan innan vi alls förstått varför. Plötsligt sitter vi där, och plötsligt har vi suttit där, en halvtimme, timme. Det är en miljardindustri vars affärsidé delvis går ut på att ge oss en alltid tillgänglig tillflykt från vårt eget psyke – och vi utnyttjar den, villigt. Om och om igen.

Känslomässiga impulser uppstår fortfarande i mig – men det finns inte längre en yttre aktör som kan utnyttja dem. Istället måste jag helt enkelt sitta med dem, och får därmed tillfälle att upptäcka att de oftast går över, snabbt dessutom. Och därefter är jag fri att fortsätta med det jag hade tänkt göra. Istället för att fastna framför skärmen i timmar, först.

Att lyssna till sig själv

En annan sak jag har observerat är en fördjupad relation till mig själv. Tiden jag spenderar själv i min lägenhet har blivit sann egentid, tid då jag faktiskt är – tvingas vara – helt närvarande i mitt eget sällskap. Och detta är inte så illa som jag inser att jag omedvetet befarat. I den tystnad som uppstår, i avsaknaden av brus från resten av världen, hör jag mig själv så mycket klarare. Jag upptäcker hur intressant det är att vara just mig. Att den upplevelsen inte är något att fly ifrån, eller byta ut mot digital underhållning. Tvärtom blir det spännande: vad kommer jag tänka, känna, få lust med härnäst?

Tillåtelse att vila

Till sist har jag märkt att friheten från internet skapar ett djupt lugn i mig, som jag misstänker kommer av att jag konkret bryter med resten av världen. Kanske finns det sådant jag vill googla, människor vars meddelanden jag “egentligen” borde svara på och jobb jag “egentligen” har kvar att göra. I vanliga fall skulle det stressa mig – även fast jag inte alls hade för avsikt att göra allt det just då. Skillnaden nu är att jag bokstavligt talat inte kan göra något av det där längre. Och då, först då, är det som att jag ger mig själv tillåtelse att släppa det. En insikt: världen kommer finnas kvar även imorgon – då kan jag börja där jag slutade.

Att bygga om världen

Kanske kan detta verka radikalt. Det är åtminstone ovanligt: genom hela mitt liv har jag endast mött en annan person som testat något liknande (i modern tid). Det är därmed inte heller säkert att just detta är något för dig.

Vad som däremot är för dig – för oss alla – och vad jag främst hoppas att du tar med dig är denna insikt: världen måste inte se ut som den gör.

Jag har tidigare citerat Steve Jobs inspirerande ord: “Everything around you that you call life was made up by people that were no smarter than you and you can change it, you can influence it, you can build your own things that other people can use.”

Ironiskt nog gäller det även den värld Jobs lämnade efter sig. Till viss del tack vare honom finns nu smartphones och internetuppkoppling överallt – som ett resultat av andra människors handlingar, människor som inte nödvändigtvis var smartare än dig och mig. Gillar du det inte? Ändra på det!

Du har den makten.