“A sound mind in a sound body, is a short, but full description of a Happy state in this World: he that has these two, has little more to wish for; and he that wants either of them, will be little better for anything else.” – John Locke
“State > Story > Strategy” – Tony Robbins
Jag vill att du föreställer dig följande: Du är trött, och framförallt väldigt hungrig. Det har varit en lång dag, och nu tänker du på olika problem som måste lösas, saker som behöver tas tag i, och du känner dig fullständigt överväldigad. Någon i din omgivning gör något som irriterar dig, och du snäser. Fan, varför sa jag så? Du vill närmast börja gråta. Inget känns bra just nu.
Sen uppenbarar sig ett mellanmål eller till och med en rykande varm måltid. Du äter – och förändringen är ett faktum. Människorna runt dig är plötsligt trevliga och intressanta. Problemen känns överkomliga. Världen blir ljus igen.
Förmodligen känner du – eller är – någon som ibland blir hangry, det vill säga reagerar som ovan och blir på urkasst humör när blodsockret sjunker och magen kurrar. Men det är möjligt att du inte har reflekterat över hur otroligt mycket det finns att lära sig av detta.
Denna högst vardagliga upplevelse ger svaret på en uråldrig filosofisk och psykologisk frågeställning: Är kroppen och sinnet åtskilda? Alla som någonsin har varit hungriga, trötta, sjuka eller haft ont vet att svaret är: absolut inte. Psykologi – och i förlängningen, personlig utveckling – handlar därmed inte enbart om tillståndet i ditt huvud. Det handlar också, kanske i lika hög grad, om kroppens tillstånd. Detta är en fundamental insikt. Det är samtidigt en insikt vårt samhälle ännu inte helt har tagit till sig, och kanske till och med vägrar att förstå.
Så låt oss undersöka det här lite närmare.
En hungrig (hangry) människa kan åtminstone tillfälligt tänka att hennes närmaste relation är i kris, att hon har oöverkomliga problem på jobbet och att hon nog faktiskt aldrig kommer lyckas med någonting över huvud taget (jag tar i lite grann nu, men inte särskilt mycket). Det påminner i hög grad om de tankegångar som går att se hos en person med klinisk depression.
Men en hungrig människa behöver ju inte terapi för att bearbeta dessa problem. Tvärtom: att sätta sig ner och verbalt och känslomässigt arbeta med dessa tankar i personens aktuella tillstånd vore katastrofalt. Det skulle inte hjälpa personen, utan snarare göra saken värre. En hungrig människa behöver alltså inte terapi, utan mat. Vilket lyckligtvis är betydligt mer lättillgängligt.
Och medan hunger är relativt lätt för de flesta att upptäcka och åtgärda tror jag att vi försummar våra kroppar på ett antal liknande sätt, utan att vara medvetna om det – med enorma konsekvenser för vår psykologi. Jag tror att många människor går runt i ett tillstånd som motsvarar konstant hunger, och tänker att det är normalt. Det kan handla om en kropp med kronisk sömnbrist, eller en kropp som helg efter helg tvingas hantera för mycket alkohol, eller en kropp som skriker efter en bråkdel av den rörelse den behöver för att må bra.
Allt detta kommer att ha en direkt påverkan på din psykologi, som vi konstaterade tidigare. Det kommer färga hur du känner dig, din självbild, dina energinivåer och hur du uppfattar världen i stort. Resultatet blir ett sinne som i hög grad liknar det som plågas av klinisk ångest eller depression, utan att det i grund och botten är ett psykologiskt problem. För mig är det därför en öppen fråga hur mycket av vårt psykologiska lidande som härstammar från att våra kroppar tvingas utstå en livsstil och en verklighet som totalt försummar dess evolutionära behov. Förmodligen mycket mer än vi tror.
Så vad är då lösningen?
Som jag har antytt ovan är den lyckligtvis ganska enkel. Du behöver inte någon avancerad strategi (t.ex. terapi, eller annan strukturerad problemlösning), för att låna termen från ett av de inledande citaten. Det du behöver är istället att rakt av förändra kroppens tillstånd (“state“); kanske med en promenad, eller en timmes extra sömn per natt. Exakt vad det är du behöver kan bara din kropp säga till dig. För precis som jag argumenterar att självförståelse – ett kontinuerligt utforskande av ditt eget psyke – är fundamentalt för välmående och personlig utveckling, anser jag att din relation till din kropp är minst lika fundamental. Vad skulle hända om du behandlade den med större respekt, och större nyfikenhet?
För mig finns det en stor optimism i detta. Om vi återvänder till den hunger och den hangriness som vi inledde med, och föreställer oss att vi alla lever med någon grad av något motsvarande, hela tiden, utan att veta om det – hur skulle det vara om det lättade? Om vi fick en klarare, starkare blick på världen, och med helt ny kraft och energi kunde ta tag i de utmaningar vi faktiskt står inför?
Så låt oss börja där. Låt oss börja med att ge kroppen vad den vill ha och behöver. Därefter kan vi se vilka problem som över huvud taget finns kvar.
I min coaching har vi stort fokus på kroppen, eftersom den utgör grunden för vår psykologi. Ofta finns det många lätta sätt att snabbt må och fungera bättre, genom att ge kroppen vad den behöver. Dessa saker kan vara svåra att se själv, men desto lättare för mig, som kan se dig utifrån. Vill du utforska detta närmare bokar du enkelt tid eller anmäler intresse här nedan.
