Jag skulle tro att ni alla kan relatera till följande upplevelse: det finns en person i er närhet – det kan handla om en ny bekantskap eller någon man haft omkring sig länge – som plötsligt börjar sticka ut. Som börjar lysa lite klarare, verka lite smartare och liksom utöva större dragningskraft än alla andra. Och det enda man kan tänka är: jag måste få lära känna den här personen.
Just det här drabbade mig för ett par år sedan. Nyfikenheten för personen föddes, växte och blev över tid allt mer olidlig. Vid något tillfälle under den här perioden beklagade jag mig för min flickvän (men utan någon egentlig avsikt att, eller förhoppning om, att göra något åt det). Hennes svar var kompromisslöst.
“Varför skriver du inte bara och frågar om hon vill ses?”
Jag var i chock. Bara skriva och fråga – bara sådär? Utan något omsvep över huvud taget? Kan man verkligen göra så? Helt sjukt, tänkte jag. Och skrev i alla fall. Och vad hände? För att göra en lång historia mycket kort: Personen svarar, ja gärna! Vi träffas. Vi har det väldigt trevligt. Och sedan dess har jag framgångsrikt tillämpat samma “metod” många gånger om.
Vad kan man då dra för slutsatser av det här? Grattis till mig, eller? Ja, visst, det var en positiv överraskning.
Den djupare poängen här är dock att jag från början inte såg det som över huvud taget möjligt att göra så som jag gjorde. Det ingick liksom inte i min världsbild. Vilket har fått mig att allt sedan dess fundera över vad mer som jag inte ens överväger? Hur ser mitt psykologiska landskap ut jämfört med ditt?
Vårt vetenskapliga tankesätt hävdar bestämt att vi alla blickar ut på samma objektiva verklighet, men det gör vi ju helt enkelt inte. Vi lever alla i vår alldeles egna konstruerade lilla värld. Det är en skrämmande men samtidigt fascinerande och hoppfull tanke. Kanske har du själv väldigt lätt för att ta kontakt med nya människor, och kliar dig i huvudet över situationen jag upplevde då. Jag kan dock lova dig att du har dina egna blindspots. Att du har mängder av dörrar runt omkring dig, som du skulle vilja gå igenom och som egentligen står vidöppna, men som du inte ens ser eller överväger.
Så, min uppmaning är detta: Utmana de gränser du ser som ogenomträngliga. Testa att lägga din vikt mot de väggar som tycks dig så solida. Och försök att överväga det din hjärna avfärdar som omöjligt. Kanske kommer du då upptäcka att du lever i en mycket större värld än du trodde.
Och om du tycker att allt det låter lika svårt som jag: försök då att omge dig med människor som kan se – där du själv är blind.
Om du verkligen önskar upptäcka dina blindspots och de osynliga gränser som utgör ramarna för din värld kan jag vara den personen för dig, i min roll som coach. Det blir då min uppgift att se dig utifrån – något som är mycket lättare från mitt perspektiv än ditt – och reflektera det jag ser tillbaka till dig. Så om du vill bli mer medveten om de möjligheter du faktiskt har, och det liv du skulle kunna leva – boka då ditt första samtal här nedan.
